Digitaliseringen har genomgått en radikal transformation av arbetslivet. Med ökad användning av digitala plattformar påverkas både individers självuppfattning och relationerna till kollegor. Denna artikel ger en översikt av etnologen Elif Demirs pågående studie som syftar till att analysera hur digitaliseringen formar identitet och sociala relationer i arbetslivet. Artikeln lyfter fram de utmaningar som följer med i en alltmer digitaliserad arbetsmiljö.
Vinnare och förlorare i den digitala arbetsmiljön
En betydande förändring som digitaliseringen har medfört är att arbete inte längre är knutet till en specifik fysisk plats. Många ser denna flexibilitet som en möjlighet till ökad frihet och balans mellan arbete och privatliv. Samtidigt finns det en mer problematisk aspekt. Branko Milanović, en framstående forskare inom global ojämlikhet argumenterar för att digitaliseringen skapar både vinnare och förlorare. Arbetstagare med hög digital kompetens har större möjlighet att dra nytta av utvecklingen medan andra riskerar att hamna utanför och marginaliseras. Detta särskilt om deras yrkesroller blir överflödiga eller svåra att utföra utan teknisk kunskap (Milanović, 2017)
Denna digitala utveckling kan leda till en ny klassuppdelning där framgång på arbetsmarknaden är direkt kopplad till tillgången till teknik och digital kompetens. Yrken som tidigare var tillgängliga för en bredare publik kan nu bli exklusiva för dem med specifika färdigheter. Det väcker viktiga frågor: Hur säkerställer vi att alla får möjlighet att delta i den digitala omställningen?
Sociala relationer – digitala men ytliga?
Effekten av digitaliseringen på våra relationer på arbetsplatsen är också märkbar för med ökat distansarbete samt användning av digitala plattformar tenderar traditionella sociala relationer att försvagas. Spontana samtal vid kaffemaskinen ersätts av korta och planerade möten via Zoom. Milanović påpekar att detta kan leda till social fragmentering när relationerna blir mer ytligt baserade och känslan av gemenskap minskar (Milanović, 2017).
Olika individer bygger relationer på olika sätt och många av oss behöver en viss nivå av socialt stöd för att trivas. Hur kan vi skapa en känsla av sammanhållning när interaktionen i stor utsträckning sker digitalt? Det kan vara nödvändigt att utveckla nya strategier för att främja gemenskap även i en virtuell miljö.
Stress och identitet i en accelererande värld
För att förstå digitaliseringens påverkan på identiteten kan vi vända oss till teorier av sociologen Hartmut Rosa. Rosa beskriver hur moderniteten kännetecknas av ständig acceleration när vi förväntas prestera mer på kortare tid och där omvärlden ständigt förändras. Denna press påverkar vår självuppfattning och våra identiteter (Rosa, 2014).
I digitala arbetsmiljöer blir dessa effekter särskilt tydliga. Den konstanta uppkopplingen och den snabba teknikutvecklingen kan leda till känslor av stress och otillräcklighet. Samtidigt erbjuder den digitala världen möjligheter att forma nya identiteter. Flexibiliteten i att välja när och var vi arbetar kan vara en fördel men det kräver en balans mellan anpassning och behovet av stabilitet.
Är framtiden digital och social?
Digitaliseringen har omdefinierat vårt sätt att arbeta och väcker viktiga frågor om jämlikhet, gemenskap och identitet. Hur kan vi säkerställa att digitaliseringen inte skapar nya klyftor utan erbjuder nya möjligheter för alla? Hur bygger vi en arbetsmiljö där individer känner sig delaktiga även när mycket av arbetet sker via skärm?
Digitaliseringen är en realitet vi inte kan ignorera. Det är vårt ansvar att navigera dess utmaningar och möjligheter. Genom att förstå och adressera dessa effekter kan vi skapa en arbetskultur där människor trivs och utvecklas – både digitalt och socialt.
Källor
Milanović, Branko (2017). Global ojämlikhet: Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv. Göteborg: Daidalos.
Rosa, Hartmut (2014). Acceleration, modernitet och identitet: Tre essäer. Göteborg: Daidalos.